men jag glömmer aldrig för minnerna lever kvar,

Mitt hjärta dunkar, smärtar som aldrig förr .
vi lever i en värld som skriker och inte viskar,
tystnar, du kan knappt tro det som sker.
Ingenting kan mäta sig med sakerna som är värst
Kanske är det gudarna som satt mig på ett test
Eller är det ödet som visade sin väg,
Rösten från döden säger till mig, Välj ,
Jag gråter och hoppas på att himlen ska va blå ,
Fängslad av plågor, och himlen den blir grå ,
Själen bryter samman när jag söker efter svar ,
Jag tänker bara bakåt, inte framåt, vad finns kvar?

Det gör ondast när allt försvinner
När allt det där man trodde man hade inte finns där längre
När folk sakta men säkert vänder ryggen åt och fort ersätter en med andra
När allt man trodde stod stadigt rasar samman.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0