Allt det som det brukar men ingenting som förut

Kära dagbok, jag vet inte riktigt vad jag ska börja skriva om.
Jag har så mycket känslor som jag bara vill få ut på det här pappret framför mig.
Så många tårar som faller, så mycket blod som spillts.
Så mycket känslor inom sig som bara ska ut.

Jag skriver rader om blod i min dagbok
Jag flyter med texten som ni ser som nått slags hot 
För sanningen gör ont men är tvungen att skriva
Vill inte minnas men min dagbok blev till skiva
Behöver inte ljuga för jag skvallrar aldrig
Men sidorna har fastnat efter tårarna som fallit

Vill bara glömma men på ett sätt vill jag minnas
För vill inte se dem människor i ögonen som gjort mig illa

Hej, min kära dagbok det var länge sen jag skrev
Du är den som alltid lyssnat och gjort mig till poet
Den jag är idag ganska mycket har förändrats
Jag är flickan som växt upp med att hämnas
På livet som lärt mig steg som gått fel
Men misstag begås och man lär sig av de
Har spenderat mitt liv med bröder i min ort
Man lärde sig som ung att bli en man ganska fort
Har fått uppleva tider både bra och keffa
Lära känna mina vänner dem falska och dem äkta
Livet har fått fäste musiken blev intresset
Gåvan som jag fick var att skriva mina texter
Berätta vad jag känner jag visar vem jag är
Varje gång jag fucking kliver upp på scen
Vad hände brush
Du har visat mig vägen
Till micken, beatsen, rimmen , jag svär bree
Du har lärt mig att släppa mina tyngder
Som trycktes mot mitt bröst när jag nästan gav upp
Det gäller att vara tuff för att klara av problemen
När dagarna var gråa och man bråkade med familjen
Det gäller att vara smart och prestera saker rätt
Inte det man säger utan det man har kvar i huvudet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0